Ska väl börja detta inlägg med att förklara rubriken. Jag valde rubriken lite för att se om jag kunde öka antalet läsare av bloggen om jag anväde ordet sex. Nu stämmer iof rubrik helt eftersom att jag i detta inlägg kommer att berätta om den 6-kamp i friidrott som jag var med och deltog i. Det var en av de jobbigaste dagarna i mit liv (lite överdrivet) och det hela utspelade sig på Sundbybergs IP lördagen den 18 oktober mellan 10.00 och 17.00. Här följer nu en kort resumé om vad som hände.

10.00 stod jag på Sundbybergs IP och inväntade de andra deltagarna. Vi hade haft tur med vädret eftersom solen lyste och det var inte svinkallt. Vid 10.30 var alla 8 som skulle vara med och tävla ombytta och höll som bäst på att värma upp sina åldrande kroppar. Efter den något korta uppvärmningen var det dags för första grenen.

Höjdhopp
Ska egentligen vara min paradgren eftersom jag som ung tonåring både tävlade och tränade i höjdhopp väldigt mycket. Men jag var rätt osäker på hur mycket jag hade tappat med tanke på min knäskada. Har inte vågat hoppa på högerben sen jag skadade knät som 15 åring och var även mycket orolig att jag skulle slå upp skadan igen. Jag gick därför mycket ologiskt in på den otroligt låga höjden av 1.10 (alla andra gjorde det så jag hängde på). Tog den och de efterföljande höjderna relativt enkelt. Det jag inte direkt räknat med var att pga mitt hoppande på låga höjder så dog mina vader helt när ribban äntligen kom upp på lite högre höjder. Den dåliga träningen under 15 år och den dåliga uppvärmning gjorde sig påmind och när jag skulle ta mig över 1.50 så sa benen "stop vi vill inte hoppa mer idag". Trist men ett litet plus var dock att jag hade mycket av min gamla höjdhoppsteknik kvar, det trodde jag aldrig. Jag vann iof grenen men på extremt blyga 1.45 och med extremt trötta ben. Gissa hur glad jag var när nästa gren var länghopp.

Längdhopp
Vi hade 5 hopp var på oss att komma så långt som möjligt. Jag försökte och försökte med mina trötta ben att komma så lång i den blöta sandgropen som jag kunde, men varken ansats, bensstyrka eller teknik ville vara med och leka. Första hoppet blev totalt misslyckat. Det andra, tredje och fjärde hoppades med fel ben eftersom jag helt missade i ansatsen. Men så kom vi till sista omgången. Jag laddade som aldrig förr. Slog några Kluft slag på benen för att väcka dem. Klappade igång publiken (3 knattar som hejjade på mig av alla) och begav mig ut på ansatsbanan. Ansatsen kändes äntligen bra och jag fick en perfekt plankträff. Jag flög som jag aldrig förr. MEN! Tyvärr missa jag helt i landingen och släpade ett ben efter mig vilket gjorde att längden blev 4.26 istället för 4.76 och många värdefulla poäng gick till intet. Men men bara att bita ihop och bege sig till kulringen.

Kula
Kula var även en gren som jag trodde jag skulle lyckas bra i. Tävlade i det som tonåring med blandat resultat. Dock ska jag berätta för er kära läsare vilka kroppdelar som är viktigast när man stöter kula. Det är inte armstyrka eller att man väger 120 kg. Nej det är att man har starka ben, mage och rygg. Magen och ryggen kändes helt okej men det fanns ett problem, BENEN (kommer klaga mycket kring dem i texten, så vänj er nu). Jag ökade iof 50 cm för varje stöt de tre första omgångarna. Tyvärr blev det ingen ökning de efterföljande 2 och jag stannade på det mycket blygsamma resultatet 11.06 ungefär 4 meter kortare än vad jag stötte som 14 åring (lite pinsamt). Jag deppade lite men insåg att det bara var en gren kvar innan lunch. Peppade mig själv lite och gick till 100 meters starten.

100 meter
Jag har aldrig varit riktigt snabb, men aldrig heller riktigt långsam. Men idag var jag riiiiiiiiiiiktigt långsam, och att mitt heat var det enda med motvind hjälpte inte. Jag börja med att vara typ 2 meter efter i starten sen gjorde jag allt för att komma i kapp min heatkompis Bosse vilket medförde att jag spände mig i hela kroppen och sprang långsammare och långsammare ju längre loppet pågick. Tillslut kom jag in på den otroligt värdelösa tiden av 15.20 sek en HEL sekund efter han som hade nästsämsta tid. På 100 meter är en sekund typ ett helt liv. Jag skämdes lite gick till omklädningsrummet och åt min pastasallad. I tankarna hade jag bara spjut, mest för att det var nästa gren.

Spjut
Min absoluta hatgren. Försökte som ung friidrottare att kasta spjut flera gånger med reultatet att spjutet vände sig i luften och gjorde nån sorts loop. Hade farhågorna att detta skulle hända igen och att alla skulle skratta åt mig och peka finger. Men döm om min förvåning när jag kastade mitt första kast. Det flög fint och rakt i luften och stappade fint i marken. Blev lite nöjd med mig själv och kände "fan vad bra jag är". Dock upptäckte bjag snabbt att jag inte kastade så långt. Mitt stora problem var att jag tog väldigt lång ansats (sett att de gör det på tv), men när jag väl kom fram till övertrampsmärket så stannade jag helt och kastade i rpncip stillastående. Detta medför att spjutet inte flyger så lång och landar som för mig på dryga 24 meter. Iof ett helt okej resultat eftersom jag slog mitt gamla pers med två meter (det gamla rekordet satte jag när jag var 13 år). Nu var iaf spjutet avklarat och dagens sista gren var kvar, 800 METER.

800 meter
Som jag skrivit många gånger så dog mina ben efter första grenen. Detta blev inte bättre efter ytterligare 4 grenar vilket medförde att jag var HELT slut inför 800 meter. Min plan inför loppet var att komma levandes i mål. Det hjälpte inte heller att jag hade varit förkyld hela veckan (vet, förbannat dålig ursäkt). Men men loppet startade och jag hakade på de andra runt det första varvet, kändes inte bra i kroppen men min hjärna tänkte "häng bara på, dör du så dör du". Jag dog som tur inte men jag tappade extremt mycket på det andra varvet. De andra seglade iväg medan jag sprang i ett extremt låg tempo. Kändes som jag sprang i kvicksand eller något liknande. Var iof bara 13 sekunder efter segraren i mitt heat i mål men det kändes som en evighet. Väl i mål la jag mig ner på marken och kände hur jag bara ville ligga kvar där resten av dagen. Dock hägrade bastun och en kall öl. Detta peppade mig nog för att resa mig upp och bege mig till omklädningsrummet.

Bastun
Inte en gren i 6-kampen och det var lite tråkigt. Jag satt där och njöt medan mina muskler värkte. Varför är det alltid saker så roliga innan man börjat och så sköna när man är klar. IAa var bastun en höjdpunkt. Vi satt där inne och snackade om tävlingen, vad man kunnat gjort bättre vad man var nöjd med. Efter bastun begav vi oss hem till Benny (en arbetskamrat till mig) för att avnjuta lite pizza och nån extra öl. Väl hos Benny blev det rätt lugnt och jag åkte hem vid midnatt och somnade som ett litet barn (behöver jag nämna att jag hade extrem träningsvärk dan efter, nja jag hoppar nog över det).

Min placering i 6-kampen: 7:a av 8:a deltagande (skämmes på dig Henrik)

Detta mina kamrater och läsare var min lördag och min 6-kamp. Ha nu en bra dag och vecka så syns vi i Piteå under allhelgona.

Ha det bäst och skotta den snö som ingen annan vill skotta!